Men, säger ni- krypgrunder har ju byggts i flera 100 år och dessa har väl
fungerat? Javisst, många äldre grunder fungerar, vilket beror på att äldre
krypgrunder (torpargrunder) utfördes på ett annat sätt. Grundmurarna bestod
vanligen av en stenmur, bjälklaget av träbjälkar med en trossbotten, som
isolerades med spån, mossa, slagg och dylikt, i den mån isolering fanns att
tillgå. I muren togs några "kattgluggar" upp för att just katten skulle kunna
komma in och hålla rent från smådjur. Kattgluggarna stängdes dock vanligtvis
vintertid för att undvika kalla golv och golvdrag (figur 2).
Skorstensstocken var förhållandevis stor och utefter grundmurarna fanns ofta en
så kallad mullbänk av torv. På vintern lade man upp snö och ris runt muren för
att öka värmeisoleringen.
Eldstaden användes året runt för uppvärmning och matlagning, varför
skorstensstocken hela tiden värmde upp kryputrymmet. Den dåliga isoleringen i
bjälklaget läckte ned en hel del värme, vilket gjorde att temperaturen i
bostaden ovanför och kryputrymmet var relativt lika. Den relativa fuktigheten,
RF, var därför som regel så liten att inga fuktskador uppstod.
Marktillgången var bättre förr och man hade möjligheter att välja byggplats på
platser där man visste att marken var torr (väldränerad).
Den gamla krypgrunden var alltså en s.k. "varmgrund" som beskrivs längre fram.
När vi började bygga den moderna typen av torpargrund var det i huvudsak två
faktorer som kom att ställa till problem:
-De moderna husens krav på isolering innebar välisolerade bjälklag som inte
läcker ned värme i kryprummet. Någon varm skorstensstock fanns inte heller kvar.
Kryputrymmet tillförs alltså inte någon värme, varför temperaturen kraftigt
sänks i förhållande till inomhustemperaturen.
-I byggnormer infördes krav på ventilation med uteluft genom grundmurar.
Sommartid innehåller uteluften mycket fukt och i kryputrymmen kyls luften ned
och ger exceptionellt hög luftfuktighet under sommarhalvåret (se ovan).
Åtgärder för renovering av skadad krypgrund.
Det erfordras som regel flera av nedan uppräknade åtgärder för att fuktsäkra
en befintlig skadad husgrund. För att kontrollera resultatet efter varje
åtgärd rekommenderar vi att installera en enkel fuktmätare och kontrollera
relativa fuktigheten under tiden 10/6-15/9. Full säkerhet erhålles om RF ej
överskrider 75 % under mätperioden.
Erfordliga åtgärder är:
- Sanera hela kryputrymmet från organiskt material.
- Dränera bort synligt markvatten eller fyll upp med grus till minst 10 cm
över vattenytan.
- Hindra fukttillförsel (avdunstning) från marken och från fuktiga grundmurars
insida. Enkelt med en plastfolie vid jämn mark. Undvik sand på folien.
- Värmeisolera mark och grundmurar med 100 mm Isodrän-skiva. Vid ojämn mark
kan med fördel återvunnen Isodrän-skiva i lösvikt användas med tjocklek 150-200
mm (bild 3). Samtidigt stängs ventilerna, temperaturen stiger och fukthalten
sjunker.
- Ventilera grunden så att lufttrycket i kryputrymmet blir lägre än i
lokalerna ovanför. T.ex. genom att en frånluftskanal ansluts till kryputrymmet
eller montera en fläkt i grundmuren som suger luft från kryputrymmet. Denna
åtgärd drar ned varm luft från bostaden samtidigt som den effektivt hindrar
eventuell radongas att läcka upp i bostaden.
Vilka åtgärder eller hur respektive åtgärd mer precist skall utföras kan vi ej
redovisa då varje husgrund har olika förutsättningar.
Nybyggnad
Säkra krypgrunder för nya hus kan utföras utan kostnadsökningar jämfört med
konventionell teknik. Temperaturen i krypgrunden skall då vara så hög att
luftfuktigheten blir tillräckligt låg, det vill säga, lägre än 75%. En sådan
grund kallas för varmgrund som numera produceras i allt större omfattning.
Varmgrunder kan utföras oventilerade (figur 3) eller
ventilerade.
För att luften i kryputrymmet alltid skall vara varm skall värmeisolering
utföras mot alla kalla ytor (bild 3 och 4), det vill säga mot marken och
sockelytor över markytan. Bjälklaget skall ej värmeisoleras eftersom
inomhusvärmen är värmekälla för kryprumsluften. I (figur 3)
visas exempel på värmeisolering med ISODRÄN-skivor som ej kräver något särskilt
dränerande lager. Över skivorna placeras radonspärr av plastfolie och geotextil
för skydd av plastfolien. Ventilationsöppningar får ej utföras i grundmuren
(bild 4).
En annan typ av varmgrund tar värmen från inomhusluften (frånluft) via
ventilationskanaler från utrymmen över krypgrunden. Luften går, efter att ha
passerat kryprummet, genom en luftvärmeväxlare och vidare ut till det fria.
Beroende på fabrikat och teknisk lösning placeras värmeväxlaren antingen i
själva kryputrymmet eller i utrymmet ovanför bjälklaget.
Sammanfattningsvis kan man säga att den enda möjligheten att utföra en fuktsäker
krypgrund är att värmeisolera alla ytor mot uteluft/mark samt att hålla
temperaturen i kryputrymmet hög att fukten i kryprumsluften ej kan förorsaka
några skador på organiskt material som har kontakt med kryputrymmet. Då först
elimineras risken för fukt och mögelskador.